Överseglingen till Hunnebostrand

Nu är vi åter i ”fostervattnet” som en av våra vänner sa en gång för länge sedan när vi kom tillbaka från en segling till Danmark. Överfarten till Sverige gick utan problem. Vi lämnade Inverness vid 9-tiden på morgonen söndagen 6/6 och landade i Hunnebostrand vid 16-tiden torsdagen 10/6.
Två slussar och en järnvägsbro väntade innan vi kom ut på havet igen från Caledonian Canal. Vi kryssade nästan ett dygn i bukten Moray Firth ut till Rattray Head innan vi kunde lämna den brittiska kusten. Under hela resan har vi ömsom kryssat och ömsom gått för motor. Det är ju lite ovanligt med ostlig vind vilket vi hade under hela hemresan, ibland över 10m/s och ibland väldigt svag. Inget regn har kommit. Vi har sett delfiner som hoppat runt båten och följt oss på färden. Vattnet har varit turkosblått tidvis! Margareta fiskade och fick en liten makrill. Den blev inte middagsmat utan släpptes tillbaka till havet igen.
Hemresan tog lite drygt 4 dygn. Vi har tillryggalagt 592NM (seglad sträcka) från Inverness till Hunnebostrand. Märkligt nog avverkade vi exakt lika många sjömil när vi gick från Göteborg till Shetland. Vaktschemat har fungerat lika bra denna gång. Man kommer in i trallen; seglar, äter, sover. Vi har också läst en hel del böcker. En kväll på Skagerrak i höjd med Kristiansand dukade vi upp med bord och kunde äta tillsammans alla fyra. Annars har det blivit ett primitivt ätande på stående fot vid vaktavbytena.
Nu är vi lite spaka och möra, men mycket nöjda och glada över vår resa. Vi ska strax avsluta vårt äventyr med ett besök på restaurang Bella Gästis.

Inverness

I Banavie tog vi lite sovmorgon och sprang en sväng i samhället och längs kanalbanken innan avfärd. Efter dusch och frukost beslutade vi att sikta på en vik i Loch Ness där det ligger ett slott som heter Urquhart Castle. Vi hade för oss att det förekom en dramatisk episod där i Björn Larssons bok ”Keltiska Ringen”.
Efter ett antal slussar och broar nådde vi sjön Loch Oich som ligger högst i kanalsystemet (30 möh). Nu började slussning neråt vilket ju är mer bekvämt. Den grävda delen innan Loch Ness avslutas med en femstegs slusstrappa i Fort Augustus. Under slussningen samspråkade vi med ett par som hade parkerat sin 60 fots katamaran i Fort William (där kanalen startar i södra änden) och upplevde kanalen genom att vandra den till fots i hela sin sträckning. Inte alltid en fördel med stor båt alltså.
En annan begivenhet under slussningen var att studera ett gäng korpulenta britter i en hyrd motorbåt som ägnade sig åt slussning utan fendrar. Fendrarna hängde snyggt och fint på pushpit samtidigt som båten ömsom hängde på relingslisten i slussväggens ojämnheter och ömsom skrapade mot slussväggen.
Servicen i kanalen är utmärkt och personalen som sköter slussar och broar är mycket professionella. De frågar t.ex. alltid hur långt vi planerar att gå samt meddelar efterkommande slussar och broar att vi är på gång. Här har Göta Kanal en hel del att lära.
Väl ute på Loch Ness hade vi 12-13m/s i nosen. Eftersom sjön är långsmal och bergen är höga så blåser det alltid längs med sjön i ena eller andra riktningen. Vi var den enda båten i slussällskapet som gick vidare.
Viken vid Urquart Castle visade sig vara väl grund och gav dessutom inte bra lä. Vi gick vidare till en annan vik lite längre norrut och ankrade. Vinden mojnade och vi hade en jättefin kväll.
Sista biten mot Inverness gick fint och vi tankade både diesel och vatten innan landning i Seaport Marina som ligger innan sista slussen ut i havet och betydligt närmare centrum än Inverness Marina.
Sören och Margaretas dotter Therese besöker oss. Hon studerar i Aberdeen som ligger ca 2tim tågresa härifrån.
Vi har till nu inte sett en enda svensk båt sedan vi lämnade Göteborg 8 maj.
Här har vi tillbringat lördagen med att turista i Inverness samt förbereda båten och oss själva för överseglingen tillbaka till Sverige.
Vad gäller slussteknik så skiljer det sig i Caledonian Canal mot den teknik vi använder ner från Vänersborg till Göteborg. Skillnaden kan vara driven av att vi har större slussar och större fallhöjd i Göta älv. Caledonian Canal liknar mer situationen i Göta kanal med många slussar och liten fallhöjd per sluss. Karin och Björn som är vana Göta kanal farare säger att man rekommenderar samma teknik i Göta kanal som här. Lite lustigt är att det är samma engelsman, Thomas Telford, som har konstruerat Caledonian Canal som Göta kanal och likheten är slående. Även slusskonstruktionen är rätt lika och vattnet strömmar ut ur portarnas nederkant, vilket ger kraftiga strömvirvlar. Björn har varit fördäcksgast i slussarna och har därmed fått ta ”smällen” med virvlande vatten och krängande stäv.
Tidvattnet slutar efter första slussen vilket ger att hela Caledonian Canal är utan tidvatten. När man skall ut ur systemet i Inverness så finns det begränsningar när man kan gå ut.
Kanalen består av ett antal förkastningssjöar som är sammanlänkade med grävd kanal. Sjöarna är över 200m djupa så här råder inga begränsningar på djupgåendet men den grävda delen är ca 4m. Höjdbegränsningen är 27m som utgörs av en bro i Inverness annars 35m under högspänningskablar.
Vattenhål ja, det har vi utforskat löpande. Björn har längs hela resan systematiskt utvärderat den lokalproducerade Alen. Vi andra har hållit oss till beprövade märken men alla har varit mycket nöjda och upprymda efter varje besök vid ett vattenhål.

Caledonian Canal

Vi steg upp i tidigt och kastade loss kl 06.00 från Oban. Åt frukost under gång. Vi hade medvind idag och det kändes ovant. Vinden kom och gick, så det blev ömsom motorgång och segling. Kom till Caledoninan Canals mynning vid lunchtid. Efter betalning (ca 170 Pund) och lite pappersarbete var det dags att påbörja slussningen. Efter två slussar var det dags för Nepune´s staircase: 8 slusstrappor på raken. De påminde om Bergs slussar i Göta Kanal. Nu ligger vi för natten strax ovanför alla trapporna; en plats som heter Banavie. Vi hade önskat att gå ett stycke till denna dag, men slussvakterna sa att vi inte skulle hinna fram till nästa bro innan stängning. Vi har avverkat 11 av 29 slussar idag. Kanalens öppettider är mellan 08:00- 18:00.
Vädret har varit växlande och det blev kokhett när vi kom in i slussarna och spenaten. Det ligger gräs på däck och det känns lite ovant.
Nu ska vi gå en promenad i land. Berget Ben Nevis ser vi nu på närmare håll. Det ligger snö på sluttningarna.
Lite fakta om Caledonian canal: Thomas Telford är den ingenjör som konstruerat kanalen. Det är samma person som även hjälpte Baltzar von Platen att bygga Göta Kanal. Likheterna mellan de båda kanalerna är slående. Kanalen är 96,5 km lång och nivåskillnaden är 32,3 m som regleras av 29 slussar . Av dess totala längd består den av 61 km sjöar och resten är ar alltså grävd. Den byggdes i början av 1800-talet.

Oban

Efter en morgondusch i Tobermorys utmärkta serviceanläggning avgick vi vid 8.30. Vi hade hört att Oban är en populär hamn och det kan vara svårt att få plats. Därför valde vi att inte kryssa i ”Sound of Mull” utan gå för maskin i måttligt motvind och lite medström. För att säkra plats så ringde vi även Oban Marina och fick besked att ”plats finns för Gefion på pontoon C”. Väl ute på fjärden Loch Linnhe satte vi segel och fick en underbar sträckbog i strålande sol. För första gången under vår seglats åkte sjöställ och mössor av och kortbyxorna på. Samtidigt som detta inträffade siktade vi den snöklädda stoppen på berget Ben Nevis (1.343 möh).
Vi mötte även en lite ovanlig turbåt framdriven av ångmaskin och paddelhjul.
Väl framme till Oban Marina, som ligger på ön Kerrera precis utanför Oban, fanns det mycket riktigt en bra plats till oss. I marinan pågick en hamnfest med mycket folk och musik.
Mellan marinan och Oban går en färja en gång per timme i vardera riktningen så det är lätt att ta sig till staden. En hel del människor är i rörelse eftersom det är bank holiday.
Vi insåg att vår förbrukning av gasol har varit större än beräknat, vilket sannolikt beror på de många seglingar vi har gjort dygnet runt (kokas mycket thé och kaffevatten på nattkröken). Vi hade med oss 2x5kg från Sverige. Vi var oroliga för att vi inte skulle kunna hitta flaskor med svensk anslutning. Oron visade sig vara obefogad då vi upptäckte att anslutningarna för brittiska flaskor stämmer med våra. Åtminstone för brittiska flaskor lika eller större än 4,5kg.
Imorgon 2/6 styr vi mot inloppet till Caledonian Canal. Vi avgår 06.00 och räknar med att avverka de första slussarna innan tidvattnet sätter stopp. Första slussen är öppen fyra timmar på båda sidorna om tidpunkten för högvatten.

Isle of Staffa, Fingal´s cave

Efter frukost bestämde vi oss för att besöka ön Staffa väster om Isle of Mull. Efter att ha fått kontakt med öns raske taxichaufför gav vi oss iväg. Färden gick i en ryslig fart på en enfilig väg. Vi hängde i säkerhetsbältena, kameror och väskor for runt i bilen. Härligt med lite drag under galoscherna när vi är vana vid 7 knop som max.
Ön Staffa är uppbyggd av vulkaniskt material som har bildats då lavan har kylts ned och fått en form som påminner om stående prismor. Det ser ut som om någon har tryckt till en prismadeg och format landskapet. Namnet Staffa kommer från det urnordiska ordet för stavar.
Vi tog en lokal turbåt ut till ön. Kaptenen underhöll oss med skämt och information på gaelic och en blandning av skotsk-engelsk dialekt. Gaelic är lika lätt att förstå som finska – fullständigt omöjligt alltså.
På Staffa finns den världsberömda Fingal´s cave som inspirerade Felix Mendelsohn, efter ett besök på ön 1829, att skriva ett av sina mest välkända orkesterverk, som kallas Hebriderna. Vi var helt tagna av platsen. Helt fantastiskt hur naturen kan forma dessa prismor och trycka ut dom som om dom vore elastiska. När vi stod i grottan och vågorna sköljde in skapades ett enormt dovt ljud som studsade ut ur grottmynningen. Hit måste ni åka!
Här häckar också lunnefåglar. Deras färgglada näbb bleknar efter häckningstiden.
Vi gillar kommentarer som våra läsare ger på vår blogg! Vi ska försöka svara på lite frågor: När det gäller navigering och som Gert-Ingvar har undrat över så är det lite annorlunda mot hemma. I Storbritannien så är huvudfarleden den riktningen strömmen sätter vid stigande vatten, det vill säga när vattnet stiger från ebb till flod. Normalt sett så går strömmen in mot hamn vid flod, vilket ger att huvudfarledsriktningen är in mot hamn, precis som hemma. Vi har dock fått erfara att huvudfarledsriktningen varit ut från hamn vid ett par tillfällen och detta beror då att strömmen sätter ut från hamn vid flod. Vi är ju vana vid att farledsriktning gäller från Strömstad till Haparanda och in mot hamn. Man använder även gula bojar ibland som markerar att vid ebb torkar havsbottnen ut till bojens läge.
Petra och Håkan undrade över vem som tar bilderna och vi bidrar alla med bilder som vi sedan väljer från. Karin håller reda på oss avseende blogg och blogginlägg. Hon fixade också till menyn på Margareta och Sörens 25 åriga bröllopsdag.
Vi har också provat den lokala whiskyn som heter Tobermory Single Malt . Den har överträffat förväntningarna.

Resan till Tobermory

Tidigt i ottan kastade vi loss från Kyle of Lochalsh. I den passage vi planerade att gå hade vi hört att det kan vara upp till 14 knop ström, så Margareta gjorde en djupdykning i strömtabellerna och räknade ut när vi måste passera. Allt gick fint men det blåste tyvärr inget så det blev motorgång.
Idag har vi passerat Skottlands Kap Horn: Point of Ardnamurchan. Det var kav lugnt men vi kan förstå att det kan det vara besvärligt att passera här om det blåser eftersom hela Atlanten trycker på i kombination med tidvattenströmmar. I pilotböckerna skriver de ; ”tänk på att när du har rundat Point of Ardnamurchan så ska du hem också”! Ni ser bild på fyren nedan!
Över lag tycker vi att alla är väldigt vänliga och pratsugna och ger oss tips om olika nyttiga saker. Idag blev vi till exempel ”bordade” av en annan segelbåt med brittisk flagg som på svenska med brittisk brytning berättade att ha brukade segla i Bohuslän. Han hade SXK-emblem på båten. Hunnebostrand kände han väl till.
Det är först idag som vi har börjat se andra segelbåtar i någon större omfattning.
På VHF radion ger Coast Guard fortlöpande, noggranna och detaljerade väderprognoser . Dessutom talar de en tydlig engelska som är lätt att förstå.
Tidvatten är en ny erfarenhet. Just nu har vi ca 4 m skillnad mellan låg- och högvatten. Trots det begränsar det oss inte speciellt mycket, alla fall inte när man ligger på boj eller pontonbrygga.
Vi har avverkat 50 NM idag och har just förtöjt i Tobermory. Vi har ännu inte gått iland och bekantat oss med den orten, men det ser väldigt mysigt ut och vi har hört att detta ställe ska vara en riktig pärla som motsvarar vårt Marsstrand eller ett riktigt seglingsparadis.

Kyle of Lochalsh

Natten till idag låg vid denna lilla ort, som ligger vid bron till Skye på skotska fastlandet. Här låg vi vid pontonbrygga. För första gången har vi fått ordentlig med regn på oss. Man kan nog säga utan att överdriva att denna plats är ovanligt stillsam. När vi tog en öl på hotellet (se bilden) var de enda gästerna förutom vi två svenska par från Kalmartrakten. Det var de första svenskarna vi hittills har stött på.